Vill du ha en liten skildring av hur det kan vara att åka tåg i Sverige?
Startade resan från Lindesberg, anslutningsbiljetter var ordnade från Lindesberg till Arlanda där Norwegian skulle flyga mig till Luleå. Tiden var väl tilltagen för att hinna med avkopplande mat och fika pauser på vägen. Biljetthögen var ansenlig, det är ingen barnlek att resa i mellansverige. Bytena blir många och tittar man på kartan så är resvägen allt annat än rak.
Nåväl, jag är i tid till första bussen som tog mig till Frövi. Framme i Frövi spanade jag förgäves efter det tåg som skulle ta mig vidare. Informationstavlan angav att tåget var inställt och det var buss som gällde istället. Bussen skulle gå mot Skinnskatteberg.
-Men då åker vi ju förbi Lindesberg, det är ju där jag kommer ifrån? frågade jag busschauffören. Chauffören bekräftade att jag hade helt rätt. Med på bussen följde även konduktören och lokföraren till det inställda tåget, det kändes betryggande då skulle i alla fall det väntande tåget inte kunna resa utan mig.
Det dröjde ett tag innan vi kom iväg, vi väntade på ett tåg med passagerare som skulle åt samma håll som jag. I Skinnskatteberg väntade ett tåg som vi snällt travade över till. Det tåget skulle transportera mig till Avesta där jag skulle byta till tåget mot Arlanda.
Väl iväg började jag efter ett tag misstänka att det skulle bli svårt att hinna med Arlandatåget. Efter lite gemensamt tankearbete kom konduktören och jag överens om att ett senare tåg från Avesta skulle hinna fram till Arlanda i tid, vi skulle precis hinna till det. Jag tittade nervöst på klockan det såg ut att fungera, vi skulle komma precis i tid. 500 meter från Avesta stannade vi då plötsligt, minuterna gick. Tydligen väntade vi på något, jag stod beredd vid dörren för att snabbt kunna springa över till nästa tåg. När man står vid dörren ser man bra. Vad jag såg? Jo, ett tåg som susade förbi, det var mitt tåg!
Den mycket vänliga konduktören ursäktade sig och meddelade att en taxi var beställd istället. Jag väntade tålmodigt utanför stationen efter tio minuter dök det mycket riktigt upp en taxi som var beredd att forsla mig till Arlanda.
-Hur lång tid skulle det ta? frågade jag.
-Ungefär 1 timme och 45 minuter.
Om vi höll tiden skulle jag komma till Arlanda 20 minuter före avgångstiden för flyget.
Den mycket hjältemodiga taxi chauffören höll god fart. Framme vid terminal 4 gjorde jag som hjältarna brukar göra på TV. Tog min väska, sprang in med rocken fladdrande, trängde mig springande förbi den 40 meter långa kön till säkerhetskontrollen, fortsatte mot Gate 31, pustade ut och gick sedan med lugna och värdiga steg in i flygplanet.
Norwegian forslade mig sedan trots starka vindar, kyla och snöfall, tryggt, snabbt och i tid till Luleå. På flyget kunde jag också få min första kopp kaffe på 6 timmar.