Hemkommen från Göteborg, tyckte jag såg folk som tiggde i varje gathörn.
Det känns främmande och ovant. Uppvuxen i en tid då man tyckte att samhället skulle ta hand om alla sina medborgare känns det konstigt att det finns de som försörjer sig på att tigga.
Märk väl jag skrev inte “måste försörja sig på att tigga”. Jag vet inte om det är frivilligt, det kanske är ett jobb som andra? Vad är det för skillnad på en gatumusikant och idoldeltagarna? båda försörjer sig på underhållning.
Det har alltid känts självklart att alla är registrerade, kan använda samhället till stöd och även dra sitt strå till samhället om man har förmågan. Det kanske alltid har funnits några som velat leva utanför samhället, inte inordna sig…
Hur vill vi ha det? Ska alla vara med? Ska bara den som vill vara med? Ska alla ha rätt till samhällets stöd?Ska alla också bidra efter förmåga? Ska alla som kan arbeta? är det då i så fall ett arbete att leva på avkastningen på förmögenheten.
Vad är förresten samhället? Är det alla människor? Är det alla som befinner sig i Sverige? Är det bara svenska medborgare? Skall det vara frivilligt att tillhöra samhället?
Nä, nu börjar jag att spåra ut…