Aldrig tar det slut, allt är förändrat eller är det det?
Hur mycket har det påverkat? Mina vuxna barn arbetar mycket hemifrån – reslusten har gått ner – köplusten kanske också. Men hur har det på verkat mig personligen? Jag har hittills vad jag vet inte blivit smittad och det påverkar naturligtvis min upplevelse av de senaste två åren.
När det hela började jobbade jag fortfarande som lärare och som lärare var det inte mycket att göra, korridorerna var och är trånga, elever och vuxna som trängdes i lokalerna. Inte mycket att göra bara hoppas på det bästa. Vi fick lära oss att ha möten på Teams i stället för personliga möten och lärde oss att det på många sätt var ett effektivare sätt att träffas. Vaccin och sedan lägligt pensionering. Inte speciellt mycket pandemipåverkan på mig personligen.
Om vi privat skulle träffas på födelsedagar fick det bli utomhus men det var ofta vi hade sådana träffar utomhus redan innan pandemin. Var egentligen inte så stor skillnad.
Körverksamheten har fått sig en rejäl törn, där måste jag säga att det känns lite trist men det är värdsliga problem och gå att klara sig utan.
Resandet har varit sparsamt redan före, shoppandet likaså. Pandemin kom samtidigt som näthandlandet hade börjat ta över från det fysiska shoppandet och ökade kanske något av smittoskäl men nog mera av bekvämlighetsskäl.
Hur har det egentligen på verkat? Mer pengar kvar varje månad på grund av lite mindre aktivitet. Samling klockan 14.00 på torsdagarna för att lyssna på Folkhälsomyndigheten istället för att samlas runt lägerelden.
Jag förstår att för många i vårt samhälle har det haft stor, i vissa fall förödande påverkan, men för undertecknad har det på det stora hela än så länge inte märkts så mycket. Fortsätter det så här så går det nog att vänja sig. Får väl för säkerhets skull hålla tummarna, det kan ju gå åt pipan med smitta och sjukdom men livet har inte påverkats i någon större utsträckning hittills.