Dagens skola

Det har publicerats en rad artiklar i DN sista veckan. Mycket vidlyftigt tyckande. Även om inte allt är underbyggt så är en debatt alltid uppfriskande.

Själv är jag dock rätt klar över vad jag tycker. Läraryrket varit ett självständigt,  ibland alltför ensamt, men skapande och intressant yrke där kreativitet och entusiasm varit ett viktigt inslag. Förmågan att genom väl planerade lektioner där lärarens kunskaper och idéer kunnat entusiasmera elever och skapa intresse för omvärlden har varit en viktig egenskap.

Jobbet har förvandlats, allt mer tid läggs på diagnosticerande, kartläggning av elevers brister i kunskaper, möten där olika problem dryftas och produktion av olika typer av dokument så att skolmyndigheter kan se att vi arbetar med att åtgärda de problem vi uppmärksammat.

Allt väl, inget fel i det. Det är bara det att det uppstår ett litet problem. Vi har ingen sekreterare som kan sköta pappersarbetet, vi har ingen vikarie som hoppa in när vi sitter på möten. Allt det här arbetet som i sig är vettigt och säkert fyller en funktion sker på den tid som tidigare lades på att planera och efterarbeta lektioner, hitta bra infallsvinklar till ett ämnesområde, ge respons på elevarbeten, stötta enskilda elever i deras arbete.

Frågar man vilka positiva minnen som lever kvar från skoltiden så får man ofta svaret att det är den engagerande läraren, den som haft förmågan att levandegöra kunskaperna, den som skapat ett intresse och haft tid att se eleven.

Ge oss tid att när vi skött  pappersarbetet och suttit i möten ta hand om elever och  lektioner.

Comments are closed.