Läraravtalet

Avtalet klart, det verkar vara så bra det kunde bli. 45 timmars arbetsvecka och 10 timmars garanterad egen planeringstid. 10 timmars planerings tid är egentligen alldeles för lite. Det räcker inte till planering, elevkontakter, rättning och respons på elevernas arbete men när de reglerna upprättades hade man i praktiken 20 timmar i veckan till egen planering. Siffran 10 timmar kändes då inte speciellt hotfull, den hade ingen praktisk betydelse.

Nu har den egna tiden minskat successivt och den börjar närma sig just 10 timmar. Jag hade önskat någon slags begränsning som garanterade att jag hann med det jobb som jag anser vara nödvändigt för ett gott och välplanerat jobb med eleverna.

Det har tillkommit många arbetsuppgifter, de flesta nyttiga och lovvärda. De ger ofta en bättre kvalité och bättre elevvård. Bättre möjligheter till uppföljning Det är bara ett fel med alla goda ideér.

Jag har inte tid till spontana pedagogiska diskussioner med kollegor, jag har inte tid att sätta mig ner med en elev som har problem, jag har inte den tiden som behövs för att på ett kreativt sätt utveckla undervisningen, jag har inte tid att ge respons på eleverna arbeten när de skrivit en berättelse eller jobbat i sin mattebok.

Jag har inte tid att vara lärare längre……

Comments are closed.