Arboga station

Tåget från centralen till Arboga stannar plötsligt på spåret. Har det hänt något? Ingen information. Tio minuters väntan, fortfarande ingen information. Tiden går. Enligt biljetten Arlanda – Lindesberg, ordentligt inköpt på SJ’s webbplats ska bussen från Arboga till Lindesberg avgå 19.10. Tiden börja bli knapp. Tåget skulle anlända 18.55.

Nu kommer den efterlängtade informationen. Vi är 15 minuter försenade: ”Resenärer till Lindesberg och Fellingsbro kommer att få information senare.”

En skön känsla av trygghet infinner sig. Konduktören, eller vad de nu heter nu för tiden, vet om att jag ska byta till buss för att ta mig vidare. En tyst applåd för SJ.

Informationen kommer: Bussen avgår 19.10 från Arboga resecentrum. Det meddelandet måste väl betyda att vi är i tid och att jag hinner med bussen.

Att stiga av sitt tåg på Arboga station en sen kväll och upptäcka att hållplatsen för bussen som man skulle fortsätta färden med är fullständigt tom är en upplevelse värd att prova. Vilsna resenärer hänger i olika hörn av ett kalt väntrum. Frågan hänger i luften: Var är bussen? nån som vet?
En yngling vet att meddela: ”Det går ingen buss… Bussen är inställd. Det var en därborta som sa det.” Ynglingen pekar på en person längre bort på en bänk.

SJ har hjälpt tidigare. SJ kan man lita på. På biljetten hittar jag ett nummer till SJ. ”Det är många som ringer nu. Du behåller din plats i kön.”
Utanför stannar ett tåg, tittar hastigt upp på informationstavlan. Jo, det tåget ska till Örebro. Med älgsteg kastar jag mig nerför trappan under spår ett, upp på perrongen. Just då börjar tåget rulla. Ett lokförare anställd av SJ stannar inte ett tåg bara för att en galning viftar och skriker på perrongen. Rösten i mobiltelefonen som då och då har uppretat att min plats i kön minsann finns kvar, finns inte längre kvar.

Ringer upp igen. ”Det är många som ringer nu. Du behåller din plats i kön.”
Efter en stunds väntan hör jag en riktig människa u luren: ”Hm… bussen inställd, inte vårt fel. Det är Länstrafikens ansvar.” Efter en lite diskussion ger personen i luren ett tips:”Du kan ta en senare buss, det går en ny buss 20.10.”

Efter en stunds väntan på en ganska kall och hård bänk slår det mig plötsligt: Varför gå det ingen buss? Ynglingen som hade koll på inställda bussar finns kvar i väntsalen. Bäst att fråga om han vet varför ingen buss finns på busshållplatsen. ”Nä, det är en översvämning. Inga bussar går.”

Vänta på nästa buss verkar inte speciellt meningsfullt. Bäst att konsultera informationstavlan med tågavgångar. Det går några tåg till Örebro ikväll. Men, gåt det att ta sig vidare med buss från Örebro. Telefonen få bli räddningen. Ett samtal till Länstrafiken. ”Ja, det går en buss senare till Lindesberg.” ”Kommer jag att hinna med den.” ”Njo, svarar rösten det går nog bra.”

När telefonsamtalet avslutas ser jag en bestämt man som står vid dörren till vänthallen. ”Vi stänger nu. Du får nog vänta ute.”

Jo, jag kom hem. Ett tåg dök upp en timme senare och en vänlig son gjorde en liten omväg och plockade upp sin frusna och arga fader i Örebro.

Comments are closed.