Be or not be polite?

Efter några dagar i New York där ivriga reseledare präntade in i oss att be om ursäkt om vi råkade knuffa någon eller om någon råkade knuffa oss började artighetsfraserna sitta i ryggmärgen. Det blev ”sorry” eller ”excuse me” titt som tätt. Kändes riktigt bra.

Igår på Brohallen när jag står lite i vägen för en kundvagn kom ryggmärgsbeteendet fram: ”Ursäkta” slank det ur mig.

Hu, så fel det kändes. I Sverige säger man inte ursäkta om inte den andre personen bryter benet eller knuffas utför ett stup. Det räcker med att flytta sig lite diskret i sidled för att lämna plats, man kan på sin höjd undslippa sig ett litet ursäktande leende, så det så.

2 Responses to “Be or not be polite?”

  1. tuula pettersson Says:

    Ser ut som en riktig semestervy!

  2. tuula pettersson Says:

    Jag brukar alltid säga flåt, om jag knuffar till nå´n!